Efter 2 mörka år är nu Djurgården hockey åter i ett slutspel, mycket tack vare att spelare i årets trupp har visat ett stort hjärta för klubbmärket.

Även publiken har de senaste åren visat stor vilja och visat övriga hockey Sverige vilka som äger läktarna. Borta är dom tråkiga slipsnissarna som ville glassa i Globens finrum och det tackar vi styrelsen för och passar även på att hylla deras jobb för att få tillbaka den riktiga hockeypubliken genom att lägga så många matcher som möjligt på Hovet.

På tisdag spelas den första kvartsfinalen på Hovet kl 19:30. Motståndare är i detta inte klara utan lottas/väljs på söndag (i direktsändning på Svt 1 kl 20.30). En match vi vill lyfta lite extra är kvartsfinal nr 3 hemma på Hovet en lördag kl 18:30. Det ska bli en riktig fest.

Kan Daniel Larsson skippa sina blunders, Ossi proppa ett par motståndare och Linkan med sina genidrag lira fram sina medspelare så kommer isen ligga länge i Stockholm.

Biljetter köpes i Djurgårdsbutiken på Jakobsgatan 26 eller i Djurgården Hockey Concept Store i Globen shopping.

Avslutar med följande rader skrivna av ordförande Mats Larsson på difhockey.se:

"Tack!"

Jag hoppas att det fortfarande är mycket kvar av säsongen, men när slutspelsplatsen nu är grejad vill jag ändå rikta ett stort tack till er, vår kära publik och våra partners, för det stöd ni gett laget under den ordinarie delen av säsongen. Ni är alla delaktiga i att vi nått det slutspel vi siktat på.

Under årets grundserie har vi tillsammans visat att hockeyn i Stockholm lever, att trycket på våra läktare är bättre än på övriga arenor bara vi vill och sist men inte minst; att Djurgården är tillbaka.

Nu ser vi fram mot de avslutande matcherna i serien och ett efterlängtat slutspel. Tillsammans ska vi ge laget det stöd de så väl förtjänar. Tillsammans är vi Djurgården. Vi hälsar våra kvartsfinalmotståndare - vilka ni än må vara - välkomna till Stockholm och Hovet.

Vi är här och vi väntar på er!

MATS LARSSON


Köp biljetter och stöd våra krigare.

"Det é en lång väg till SM-Guldet".......NU KÖR VI!

Sista matchen för säsongen, och vilken säsong det har varit! Siggi och Paul har med enkla medel återupprättat Djurgårns heder som den sanna vinnarklubben i stan. Bajen sladdar och kan hamna typ 10:a (whos counting) och gnaget tappade på slutet allt iom försäljningen av Wilton F.

Enkelt uttryckt finns det idag en uppgift för grabbarna på planen - gör 4 mål mer än götet ! Satsa vilt framåt, blotta er gärna bakåt. Allvarligt talat så tror ingen av oss att tff kommer kunna störa götet genom hela matchen, och då krävs en storseger för Djurgårn. Upp med Dembo på hörnorna i andra halvlek om det verkar nödvändigt. Det här kan bli en historisk dag, det mest osannlika guldet sen vi tog vårt första på 2000-talet. Sker det kommer vi allihopa ligga huller om buller i en vild segerfestorgie på Stockholms Stadion om cirka 6 timmar. Fy fan, det är nästan svårt att tänka på, men chansen finns helt klart där! Samtidigt ska vi alla vara medvetna om att det är störst sannolikhet att guldet och guldfesten kommer vara på Kamratgården ikväll... Men på något sätt är det skitsamma, för vi är så sjukt nöjda med hela säsongen, framför allt med tanke på att gnaget höll på att springa om oss i slutet, men nu istället missar all form av Europaspel nästa år, medan vi redan är klara för kval till UEFA-cupen.

Så Djurgårdsbröder. Stäm upp till den mäktigaste SFGD som någonsin har ekat inom borgens tegelväggar, och fortsätt stöd laget genom hela matchen, oavsett om guldet är borta eller inte, för det är grabbarna och vi själva värda.

Vi syns på Café Opera framåt småtimmarna, förhoppningsvis i en totalt galen, urflippad GULDFEST!

Djurgårn - Stockholms Stolthet

På fotbollsfronten har det varit tunt med uppdateringar ett tag, men nu kommer ett sista ryck innan vi går in i vinterdvala.

Derbyt

Först några ord om derbyt. Det blev en ganska så väntad matchbild, där det var betydligt viktigare för Djurgårn att inte förlora, än att vinna. Ängsliga och mer eller mindre utspelade första halvtimmen av matchen. Dulee J. är en jävligt duktig fotbollsspelare, men han liksom resten av gnaget saknade den där sista spetsen för att vaska fram dom farliga målchanserna. Sista kvarten jämnade Djurgårn ut spelet och vi kunde gå till halvtidsvila med 0-0 och en hyfsat bra känsla inför andra halvlek. Utmärkande för första halvlek var Södra läktaren som fullkomligt körde över resten av Råsunda med massiv sång. Fet respekt till den gamle klackräven T.A. - du kan ta på dig en jävligt stor del av äran för utskåpningen!

Andra halvlek var mer trevande där Sjölund och resten av mittfältet slet förtjänstfullt. De farliga chanserna lät vänta på sig, och den som hade förväntat sig en sprakande fotbollsunderhållning måste ha gått hem besviken den här aftonen, men vem som helst borde ha kunnat lista ut att ett derby av den här magnituden skulle leverera smått krampaktig fotboll utan klacksparkar eller utsvävningar i någon högre skola. Dramatiken låg helt och hållet i de omkringliggande omständigheterna! I ett stand-off mitt i andra får gnaget hörna, som blir resultatlös och istället skickas snabbt bollen upp i plan av Djurgårdsförsvarare. En passning till Quirino och en magnifik sprint över hela gnagets planhalva senare ligger Södra läktaren huller om buller i ett massivt målvrål. 1-0 till blåränderna och vi var kungar i stan! Det hinner gå lite drygt 20 minuter och man börjar på läktaren bli mer och mer trygg i ledningen. Gnaget har mycket boll men känns som tidigare uddlösa. Sen kommer då ett snyggt instick av Dulee, som Obolo hoppar över och Valdemarin distinkt trycker in bakom Dembo. 1-1 slutar också matchen, och i efterhand är känslorna kluvna. Hade någon gett oss 1-1 innan matchen hade vi nog tagit det, om inte annat för att slippa hjärtattack. Men med 1-0 och 10 minuter kvar då kvitteringen kommer känns det ändå lite surt! Dock satte vi stopp för gnagets segerrad i allsvenskan, och behöll därmed packet efter oss i tabellen. Godkänt!


Gävle away, fuckin love it!

Stor uppslutning av Djurgårdare på plats i Gävle för säsongens näst sista bortamatch. 17 bussar i JK:s regi och inte mindre än 4 bussar som rullade i helt privat regi, bra jobbat alla reseledare därute. Framförallt stor respekt till Haninge-grabbarna som rullade upp kvällen innan med 80 (!) man, en full buss och ett antal bilar. Men som vanligt tar sig den stora massan av Djurgårdare upp "snett", uppskattningsvis 4000 blåränder visade att vi är Sveriges bästa bortafölje när vi vill.

Gefles matcharrangemang måste få sig en känga innan, två långsamma ingångar till ståplats är inte ok. Publiktrycket kan omöjligt ha varit en överraskning så någonting smidigare borde ha kunnat planerats ihop. När det stod stod hundratals personer utanför med bara minuter kvar till match kom det inte som en överraskning att det blev ytterligare tryck och folk började klämmas. Polis och vakter tappade kontrollen över händelserna och supportrar med större erfarenhet av liknande situationer fick handgripligen ta över kommandot. En grind slets upp och folk kunde ta sig in den vägen och därigenom minska trycket på de två insläppen.

Inför match fanns det farhågor om hur Djurgårn skulle klara av en pressande bortamatch mot ett av seriens absolut bästa hemmalag. Ett Gefle som tidigare under säsongen bara haft en hemmaförlust, mot IFK Göteborg. Att både Aki och Jonson saknades inför matchen gjorde inte situationen mindre nervös. Alla dessa förväntningar skulle komma på skam då Djurgårn stod för en rakt igenom stabil instats, även om en viss nervositet infann sig då det första målet dröjde.

Djurgårn hade genomgående bra kontroll på matchen och backlinjen agerade med den pondus och stabiltet man skämt bort oss med under en stor del av säsongen. Mittfältet står återigen för en bra insats och trots ett visst bolldrällande från Arneng var det inte på den nivån att man stod och slet sitt hår i förtvivlan. Ett fall framåt för Johan, helt klart. I anfallet går Quirino från klarhet till klarhet och nu bubblar killen verkligen av självförtroende.

2-0 borta mot Gefle måste man vara riktigt nöjd med, särskilt med de förutsättningar som fanns. Djurgårn visar med all önskvärd tydlighet att man klarar pressen och att man kommer vara med och kriga hela distansen ut.

To the bitter end

Djurgården årgång 2007 har redan gjort oss stolta. Det här är inte en proppmätt hyllning - vi går fortfarande naturligtvis 100 % för guldet! Men med de förutsättningar vi ansåg att laget hade inför den här säsongen är vi helt enkelt sjukt nöjda. Blickar man tillbaka på vad dfgsthlm.com skrev inför säsongen så måste vi vara det. Ok, vi hade 2 krav, att vinna hemma- och bortaderbyt mot gnaget, men vi kan ta misslyckandet på denna andra punkt i och med att Djurgårn istället har gett oss en högst oväntad guldstrid att bita i! Siggi och Paul har lyckats med exakt det dom pratade om inför säsongen, att gjuta in en härlig lagmoral och jävlaranamma i varenda molekyl av blåränderna anno 2007. Det är också det som har tagit oss så här långt. Vi väntar med att summera säsongen tills den är över, men helt ärligt talat så har Djurgårn i många matcher saknat ett eget spel, och istället fått förlita sig på just kämpaglöden och motståndarnas misstag. Den spelare som redan nu mest har gjort exakt det vi bad om inför säsongen, och motbevisat oss rejält, Thiago Quirino da Silva förtjänar här och nu en hyllning!

Till sist, pajasklubben gnaget... Visst, vinner råttorna mot götet samtidigt som vi och kalmar tappar poäng i resterande matcher så kan mirakel ske i Solna, men risken är sjukt minimal. Istället befinner sig horungarna exakt där dom ska vara, i en smutsig buk på en död rutten val uppspolad på en övergiven strand långt bort i dilemmastan. Det enda gnagarna diskuterar i dessa dagar är läggmatcher och "Djurgårn-inte-vinna-guld"-taktik. Fortsätt med det i förlorarmentalitetens Mecka, Solna, för det är det enda er förening är bra på. Ni är ett skämt.


DFG - Sveriges första, största, och sedan starten mest framgångsrika ligistfirma önskar blåränderna lycka till inför avgörandet. NU KÖR VI!

Det här är garanterat det mest infekterade derby som någonsin har spelats på svensk mark. Sabotage på vår träningsanläggning på kaknäs följs av en psykning i den absolut högsta skolan då någon har skickat in en rökfackla i källaren på Obolo/Valdemarins bostadshus. Råsunda den 24/9 klockan 20.00 är ingenting för personer med svaga hjärtan!

Allsvenskan år 2007 har alltså lett oss hit. Alla Djurgårdare har sitt eget sätt att förhålla sig till dagens derby, därför är inte det här nödvändigtvis en text som symboliserar DFGs enade ståndpunkt. Det finns grabbar bland oss med orubbligt självförtroende. Lugna som filbunkar försäkrar dom oss om att det här kommer gå hur bra som helst. Det finns dom som försöker se sakligt på kvällens skeenden. Och sen finns deras förhållningssätt som är av sådan art att det inte går att tryckas eller uttryckas på ett sätt som gör det rättvisa. Ett derby är aldrig vunnit på förhand. Heller aldrig förlorat. Ett derby vinns däremot på planen, och inte vid sidan av.

Följande 18-manna trupp presenterades på dif.se igår, under dagen ska den bantas med två spelare.

Målvakter
Pa Dembo Touray
Oskar Wahlström

Backar
Jan Tauer
Toni Kuivasto
Markus Johannesson
Robert Stoltz

Mittfältare
Andrej Komac
Lance Davids
Daniel Sjölund
Johan Arneng
Aki Riihilahti
Felix Magro
Enrico

Anfallare
Mikael Dahlberg
Mattias Jonson
Thiago Quirino da Silva
Patrick Amoah
Jones Kusi Asare

På skadefronten har det självklart varit mycket snack om Aki Riihilahti, en nyckelspelare, särskilt i matcher av den här karaktären. Aki tränade för fullt igår precis som Mattias Jonson, där det spekulerats kring magsjuka. Vår gissning är att Jonson är kurant nog för spel men att det fortfarande finns frågetecken för Aki. Många undrar nog vad Felix Magro gör i truppen, det gör vi också - det borde inte finnas en snöbolls chans i helvetet att han klarar dagens gallring och finns med i kvällens slutgiltiga trupp.

De senaste matchernas laborerande med alternativa startuppställningar bör vi inte se något av ikväll, nu gäller det bara att gå tillbaka till en uppställning vi är 100% komfortabla med, ledordet för kvällen stavas trygghet. 4-1-3-2 för vår del med andra ord. Det är inte heller en vild gissning att Djurgårn försöker sig på samma intensiva press som man lyckades så bra med nere i Helsingborg. Alternativet är att backa hemåt och låta gnaget styra spelet, för att sedan lägga full kraft i omställningarna. Gnaget är säkert redo för båda de här alternativen, så vi hoppas att Siggi och Paul har en joker i bakfickan...

Förutom det självskrivna mittlåset Kuivasto och Johannesson får vi nog se vid det här laget nästan lika självklara Tauer och den på grund av skadeläget i stort sett lika självklara Lance Davids. Nyckeln för kanske hela matchen är att vårt mittförsvar äger sitt eget straffområde. Inga misstag eller betongklossar till fötter idag grabbar!

På mittfältet håller vi alla tummar, tår och arselhår korsade för att Aki är kurant nog att starta. I annat fall är nog tränarnas val på positionen Arneng. Övriga mittfältare för kvällen borde vara Komac, Sjölund och Enrico.

På topp hoppas vi kombinationen Jonson och Dahlberg kan ställa till det för gnaget, Jonson med sin snabbhet, envishet och enorma arbetsförmåga. Dahlberg i en kompletterande roll där målet är att vinna boll från de längre uppspelen och sedan fördela vidare. Ikväll behövs båda alternativen. Alternativt låter vi Q fortsätta i en positiv trend på topp, med Jones bredvid sig, och stoppar ner Jonson på mittfältet för att kriga som en bindgalen rabiessmittad hund

Det går att spekulera i evighet hur kvällens match kommer att gestalta sig, men en sak är säker - det lag som kliver in med störst självförtroende, rätt tändning och mest vilja kommer också gå av planen med huvudena högt. Ikväll handlar det mindre om enskilda kvaliteter och mer om kollektivets kraft. Ikväll handlar det om stolthet och vilja. Ikväll är det krig!


Alla blåränder - ikväll kommer vi, kanske 10000, att stå upp för klubben, märket och framtiden. Före, under och efter matchen är det VI som representerar DIF. Sjung tills ni stupar! Väl mött ikväll.

Kvällens match är en stor stor besvikelse, om än ingen överraskande sådan. Blåränderna var PINSAMT ineffektiva och målet man släpper till vittnar om nonchalans, och inte alls den vinnarkultur vi har vant oss vid under 2000-talet. Det här laget har glatt oss många gånger i år, men är i slutändan ruskigt förutsägbara och på gränsen till smärtsamt svaga i det egna offensiva spelet. Vidare så känner man att DIF inte förtjänar ett guld med den loja, på gränsen till begravningsstämning, som vi i publiken visar upp så här i slutspurten. Man undrar vad fan som har hänt med Sveriges bästa hemma- och bortapublik!? Skam och skärpning. Alla!

NU ÄR DET DOCK DAGS FÖR DET STÖRSTA DERBYT DE FLESTA AV OSS NÅGONSIN KOMMER UPPLEVA, OCH ALLA FORMER AV RESONEMANG FALLER PLATT! VI SKITER I ALLT. VINN FÖR I HELVETE!!!

SPRING
KRIGA
SKJUT
DÖDA

FÖR OSS
FÖR SKÖLDEN

Nu drar det ihop sig på allvar.

Hösten är verkligen här, och med den dom dom stora krigarmatcherna som vinns med 100% arbete rakt igenom! När de andra topplagen i omgång 21 ett efter ett vek ned sig mot sämre motstånd eller inte förmådde stänga sina matcher så hoppas vi att Djurgårn idag kommer plocka hem 3 poäng från Stockholms Stadion och kliva upp i ensam majestät med alla toppkonkurrenter akterseglade. Laget har bäst moral av alla i allsvenskan år 2007 och det är nu den moralen ska komma till sin rätt, mot bottenlag som krigar för sin existens. Djurgårn ska idag visa att man vill vinna guldet lika mycket som Trelleborg vill undvika att åka ur.

Den som minns matchen nere i Trelleborg kommer ihåg en total misär i cirka 60 minuter, där Djurgårn spelade sin kanske långsammaste och minst fantasirika fotboll för i år. Andra kommer ihåg att vi till slut vann med 3-0. Hur man än väljer att minnas matchen så finns det en mycket viktig lärdom att dra, vi får inte luras med i Trelleborgs långsammare tempo, utan hålla bollen i rull och ständigt utmana en ganska långsam tff-backlinje.

Ledordet för kvällen är tålamod. Vi har, sett till den gångna säsongen, alltid inlett trevande och snabba mål är något vi så gott som alltid bara fått emot oss. Ingenting talar för att kvällens tillställning kommer att bli annorlunda, vi kommer att ha mycket boll och TFF kommer att krympa ytorna bakåt. Men håller vi bara fast vid grundtankarna i vårt spel och låter bli att drabbas av den kollektiva panik vi sett ibland när utdelningen uteblivit så kommer vi få chanserna till slut. Tålamod!

Truppen:

Målvakter
Pa Dembo Touray
Oskar Wahlström

Backar
Jan Tauer
Toni Kuivasto
Markus Johannesson
Robert Stoltz

Mittfältare
Andrej Komac
Lance Davids
Daniel Sjölund
Enrico
Johan Arneng

Anfallare
Mikael Dahlberg
Mattias Jonson
Thiago Quirino da Silva
Patrick Amoah
Jones Kusi Asare

Med tanke på hur bra 4-3-3 mot Helsingborg såg ut senast hoppas vi verkligen att Siggi och Paul vågar fortsätta med samma uppställning. Det finns absolut ingen anledning att byta ifrån ett så pass lyckat försök, där många spelare såg ut att komma bättre till sin rätt. Med Arneng tillbaka i truppen undrar vi däremot om Siggi och Paul har modet att ställa honom utanför startelvan? Då Enrico varit lite småskadad sista tiden finns det en möjlighet att Arneng får starta på bekostnad av just honom, vi hoppas då att Komac får ta den offensiva mittfältspositionen då Sjölund senast kom mer till sin rätt på vänsterkanten än han brukar göra centralt.

Jan Tauer, Andrej Komac, Mattias Jonson, Markus Johannesson. Alla mer eller mindre tongivande spelare och alla riskerar avstängning vid en eventuell varning i kvällens match. Säsongens viktigaste match är under uppsegling, så snälla, håll inte igen men ta för fan inga onödiga varningar ikväll!

HÖSTVÄDER ÄR FOTBOLLSVÄDER - NU KÖR VI!

Igår kom våra farhågor på skam, det är vi dom första att erkänna. Vi hade väntat oss ett defensivt och fegspelande DIF mer inriktat på inte förlora än att vinna. Istället fick vi första gången på länge se en bortavinst, perioder med ett fungerande mittfältsspel och en osannolik utdelning genom fyra mål! Redan innan matchstart kunde vi ana vad som komma skulle. Det var glädjande att se laguppställningen 4-3-3 som andades frisk satsning framåt och inga tankar på debaclet mot Kalmar. Allsvenskan går mot sitt avgörande och det gäller att hänga med! Bra där Djurgårn!

Djurgården inledde matchen starkt och tog omgående hand om boll och spel. Kvällens tremannamittfält (Komac, Enrico och Sjölund) fick bra hjälp av Quirino och Jonson och var i praktiken alltså fem. Helsingborg hade absolut ingenting att sätta emot under matchens första 20 minuter. Pressen var strålande och Heif tappade omgående bollen så fort man erövrat den. Anfallarnas defensiva arbete tog dock alldeles för mycket kraft från offensiven och trots spelövertaget var vi extremt uddlösa framåt. Det här är ett scenario vi känner igen från tidigare matcher, och oron spred sig inombords. Den sista passningen, insticken från kanterna, inläggen och hörnorna, allt detta saknar den spets som behövs för att kunna döda matcher trots ett stort spelövertag. Djurgårn blir också lätt lite "ivriga" och har svårt att få motståndarna att jobba sig trötta. Ironiskt nog var det alltså istället Djurgårn som blev trötta, och bland annat Enrico tappade totalt i det defensiva arbetet. Helsingborg jobbade sig nu sakta in i matchen samtidigt som Djurgårdens offensiv mattades betänkligt. Samarbetet mellan Henrik Larsson och Makondele började fungera och det var mycket tack vare några fina prestationer av Dembo nollan stod sig i halvtid. Halvleken speglades av impotens från Djurgårns sida att komma till avgörande lägen, samt några grymma löpningar av Q. och ännu grymmare räddningar av Dembo.

Andra halvlek var inte mer än fem minuter gammal när Quirino snubblade in en boll i en tilltrasslad situation där Jones visat prov på bra offervilja framför Daniel Andersson i Heif-målet. Enrico har också en bra löpning, och ser man på, håller inlägget bra klass så blir det också målchans och i det här fallet mål! Psykologiskt viktigt som man brukar säga, och efter målet trummade Djurgården på. Bara några minuter senare fick Djurgården straff efter en fällning på Jones som såg misstänkt ut att vara utanför straffområdet, dock omöjligt för domaren att avgöra. Sjölund straffskytt igen och den här gången gjorde han inget misstag. En bra slagen straff i målvaktens högra hörn och straffstatistiken ser aningen bättre ut, även om missen mot bajen fortfarande gör ont att tänka på. Knappt hann jublet sänka sig innan det var dags igen för Quirino! Målet kom till efter en lång löpning, där Quirino jagade ifatt sin egen enormt långa förstatouch, och det ett tag såg ut som Daniel Andersson skulle hinna före, men Q hade bra fart och kunde peta bollen förbi den utrusande målvakten. 3-0 på bara 6 minuter, vilken sjuk utdelning! Resten av matchen kändes mer eller mindre som transportsträcka även om Djurgården kanske gungade till en aning efter Makondeles 3-1. Dembo fortsatte dock att visa fina kvaliteter på de lägen som uppstod och Dahlbergs snabba 4-1 replik i den 84:e minuten punkterade slutgiltigt matchen.

Sammanfattningsvis får man säga att Djurgårn gör en mycket fin insats på bortaplan mot ett Heif i bra slag. Det som oroar är att vi fortfarande släpper till farligheter alldeles för ofta i inläggsituationer mot eget straffområde, samt att vi har en viss nonchalans i försvarsarbetet generellt sett. Hade Heif tryckt in 2-3 istället för Dembos magiska räddning halvvägs in i andra så kunde matchen ha tagit en helt annan vändning!

Vi är tillbaka!

Med den mörka höstens intåg drar dfgsthlm.com igång rapportering från slutstriden av allsvenskan igen. Årets serie är rekordjämn, och Djurgårn har fortfarande chansen på guldet, men stora orosmoln tornar upp sig på himlen i och med att horungarna från Solna har lyckats köpa ihop ett slagkraftigt lag, och nu otroligt nog ligger enbart 1 poäng efter oss. Det är nu agnarna skiljs från vetet!

Efter åtta förlustfria matcher gick vi på en riktig mina mot Kalmar för en vecka sedan. Spelet var bedrövligt och det är svårt att förstå hur laget kunde vika ned sig så totalt. Att vi har haft svårt mot Kalmar tidigare är ingen ursäkt för den usla insatsen från samliga spelare på planen. Nu återstår det att se om det var ett olycksfall i arbetet eller om vi inlett en nedåtgående trend. En fråga många ställde sig efter matchen var om det enda nyförvärvet under sommaren, Aki Riihilahti, redan spelat in sig som en nyckelspelare i DIF och att hans skada och frånfälle var den överlägset bidragande anledningen till den skrala insatsen. Aki har inte rosat marknaden vad gäller passningsspelet, men hans inställning och tyngd har otvivelaktligen bidragit till att Djurgårn fortfarande är med och krigar om guldet. Aki kommer att vara borta minst fyra veckor så i kvällens match mot Helsingborg är det upp till bevis för resterande spelare! Vi bävar...

Försvarsspelet senast lämnade mycket att önska. Efter en mycket fin period av mittbacksparet så föll Djurgårn tillbaka i gamla synder och samtliga spelare i straffområdet såg ut som att dom fått betonginlägg i skorna och dragit på sig en blyväst under den blårandiga tröjan så fort inläggen kom från kanterna. Det är för jävla dåligt att vi inte har kunnat rätta till vår största svaghet hittills under säsongen. Vet någon hur många bollar Djurgårn har släppt in på inlägg i år?

Efter Johan Arnengs minst sagt mediokra insats mot Kalmar är det lika bra att de tidigare ryktena om sjukdom stämmer, och han står utanför truppen ikväll. Vad alternativet blir är svårt att säga. Tänkbara är såväl Komac, Sjölund som Sölvi Ottesen. Den som minns kommer ihåg att det inte stämt för Komac i den defensiva rollen. Mot Trelleborg t.ex. var han rent av en säkerhetsrisk innan han fick kliva av för skada. Ytterligare ett frågetecken finns då Kebba har känningar i ett knä och därmed är platsen som höger ytterback ledig. Kanske hade den varit det ändå, Kebba har inte riktigt levt upp till förväntningarna. Han är alldeles för osäker i sitt försvarsspel, men med den grabben har vi tålamod eftersom vi också ser mycket fina kvaliteter!

För första gången på länge mönstrar vi fem anfallare i truppen, men dra inga växlar på det. Kvällens Djurgårn blir med största säkerhet en mycket defensivt inriktad historia och våra anfallare kommer att få slita hårt om man ska få något uträttat. Vi utgår att Jonson startar, antagligen tillsammans med Dahlberg. Men vi hoppas att Thiago Quirino da Silva får chansen från start tillsammans med Jonson! Dahlberg har varit iskall i avsluten, medan Q har gjort några pigga inhopp. Det är dags att ge honom en chans från start!

Helsingborg borta en måndag är en lång resa, riktigt lång och uppslutningen ser ut att bli därefter. Stort av er som kommer iväg iallafall!

Till sist vill vi redan nu påminna alla Djurgårdare om att det är 21 dagar kvar till årets andra seger ska inkasseras mot packet. Köp biljett redan nu, då de börjar ta slut. Vidrigare klubb och supportrar finns inte på den här planeten, och med vind i seglen börjar dom kravla fram från sina gömslen med samma gamla slitna klyschor om "Storklubb" och sina fruktlösa gulddrömmar. Det är dags att trycka in sanningen i ansiktet på dom. En klubb utan vinnartraditioner och utan framtidsutsikter ska hållas kort. Jävligt kort!

Djurgårn till vi dör!

Det är många som har hört av sig och undrat över bristen på skarpögda analyser inför och efter matcherna den sista tiden. Svaret är helt enkelt semester.

Vi är snart tillbaka...

Den hittills under säsongen så långa skadelistan blir faktiskt kortare, idag har vi glädjande tillbaka Mikael Dahlberg. Vi hoppas nu att han verkligen är skadefri så det första vi slipper se är Mikael halta av planen med en uppslagen skada. Vårt förtroende för våra läkare och sjukgymnaster lämnar i dagsläget en del att önska. Mattias Jonson är fortfarande skadad, även om han själv verkar tycka att han är redo att spela vilken dag som helst. Inga fler chansningar tack!

Dagens motståndare, Malmö, har sedan mötet på Stadion fått tillbaka flera avstängda och skadade spelare, så räkna med en tuffare match idag än senast.

Truppen (från dif.se)

Målvakter
15. Pa Dembo Touray, 30. Oskar Wahlström
Utespelare
3. Robert Stoltz, 4 Sölvi Ottesen, 6. Toni Kuivasto, 7. Johan Arneng, 8. Jan Tauer, 9. Jones Kusi-Asare, 10. Enrico Cardoso Nazaré, 11. Daniel Sjölund, 16. Markus Johannesson, 17. Stefan Batan, 18. Mikael Dahlberg, 20. Patrick Amoah, 22. Andrej Komac, 23. Lance Davids, 29. Aki Riihilahti.

Som vanligt finns det flera frågetecken när vi tittar på en tänkbar startelva för dagen. I backlinjen är det främst högerbacken där vi sett flera olika alternativ under säsongen. Vi tycker dock att Sölvi gjorde en godkänd insats senast och hoppas han får fortsatt förtroende.

På mittfältet går det precis som vanligt att laborera hur mycket som helst, Siggi och Paul lyckas ändå allt som oftast överraska med ytterligare en ny uppställning vi inte ens kunnat gissa på. Får vi välja ser vi helst Arneng på den defensiva positionen, Aki håller nog inte riktigt för 90 minuter än och känns som ett bra alternativ att ha på bänken för att kasta in om vi vill stärka upp de defensiva positionerna. Framför Arneng tycker vi uppställningen Davids, Komac, Enrico känns bäst. Stoltz som högermittfältare har vi fått nog av. För alltid.

På topp känns det som att vi i dagsläget inte har något annat alternativ än Jones och Sjölund. Hur iskalla dessa än må vara. Förhoppningsvis får vi se Dahlberg komma in och stångas lite också!

Tre poäng idag skulle vara ett litet, litet plåster på såren för det monumentala fiaskot att inte få hem Andreas Johansson. Ett fiasko vi helt säkert kommer få anledning att återkomma till!

Det blir mycket Djurgårdare på plats i Malmö idag, gör oss stolta!